Man har bra dagar.

Man har dåliga dagar.

Också har man dagar då man inte känner någonting.

Just nu är jag inne i en period då allting, i alla fall mycket, känns lite ... meningslöst. Inte självmordsmeningslöst utan bara tråkigt. Lite som att jag kan leva mitt liv utan att något ger resultat. Lite som att jag går runt, runt i ett ekorrhjul och vet inte hur jag ska kunna stanna och byta håll. Vill jag stanna? Vill jag byta håll?
Hade jag varit inne i en period av den förstnämnda sorten hade det kanske sett annorlunda ut, men nu känns det bara som att jag inte ens bryr mig om vad jag själv vill. Bryr mig inte om vad andra vill heller. Jag bryr mig inte, helt enkelt. Och det är väl det som är det mest oroväckande i det här sammanhanget.

Egentligen har jag ingenting i mitt liv att vara orolig eller ledsen över. Egentligen borde jag bara ta alla små meningslösa saker jag tänker på och knuffa ut ur mina tankar. Egentligen borde jag vara riktigt lycklig.

Men jag känner ingenting.