Jag vet inte. Antingen är jag bara så väldigt övertrött just nu eller så är jag en väldigt sentimental människa men jag läste i alla fall hos michaela forni att hon i sin tur hade läst hos sin kollega på Nöjesguiden om saker hon blev ledsen av. Denna tjej hade sedan fått den här kommentaren:

Farbröder som handlar typ: en liter fil, en banan och ett litet paket skinka. Farbröder som stoppar ner sina varor i tygkasse och går långsamt hemåt. Farbröder som sitter själva på ett café och äter en liten prinsessbakelse. Farbröder som sitter på en parkbänk hela dagen. Farbröder som tittar på tv hela kvällen.

Och nu ligger jag i min säng och gråter. Gråter för att jag börjar tänka på alla ensamma farbröder här i världen. Gud vad fånigt det känns, men när jag tänker efter så har jag alltid haft lättare till tårar för någon gammal gubbe än för svältande barn i Afrika. Hemskt.
Nej, jag kan inte tänka mer på det här ikväll. Jag är alldeles för trött för mitt eget bästa och jag känner att jag egentligen vill skriva ner allt jag känner här i bloggen så att alla kan läsa men det skulle ge förödande konsekvenser för mig själv. Så därför tänker jag nu gå upp och torka tårarna. Dricka ett glas vatten och stänga av min dator.

... men ni skulle bara veta.